en nostalgi tripp.

Fick veta idag att underbara Peddan i Parken är inställt.... Bland den underbaraste tiden i mitt liv startade med peddan. Min älskade vän hade just brytit ett förjävligt förhållande och vi var desperata att hon skulle ha "a good time" vad vi inte visste var att det skulle vara en helt underbar start på en helt otrolig sommar! Vi stod och dansade i leran under en klar himmel och redan då visste jag att det var en kväll vi skulle minnas länge, vi dansade och log som ett par helt störda personer under hela kvällen/natten. Dansade som dårar och kunde inte sluta, det gick inte, vi sjöng och log och dansade som om det vore det självklaraste i världen, och just DÅ i det tillfället var det de självklaraste i världen. Vi åkte hem till mig (medan jag fortfarande bodde med min mor på haga) Och sov 3 pers i mitt sovrum. Vi somnade nog lyckliga som in i helvete den natten. Jag minns att innan vi somnade så sa vi att vi skulle äta pizza till frukost. Vilket vi gjorde, på min bakgård på Haga. Ett minne som sittet i!!! Efter den helgen följde att jag hade en helt sjukt underbar sommar, jag skaffade mig nya bekantskaper (Som jag fortfarande umgås intensivt med) vi åkte på peace and love tex. Och det var helt underbart, trots att vi alla hade så olika musik smaker så hade vi en underbar tid tillsammans (förutom de timmar jag låg helt utslagen och bakis som aldrig förr i en sovsäck i skuggen av ett träd och då P kallade mig för fjortis-fitta) med glädje, helt galen dans och en eufori som kunde ses på långt håll. Sen följde en period då vi hängde sjukt mycket (minst 3 gånger i veckan) på Aschanska. Umeås härligaste, skönaste ställe! Jobbade 3 veckor (då jag lärde mig att faktiskt tycka om att jobba) Sommaren avslutades med en helt underbar, otrolig och episk resa till Barcelona med 8 andra underbara tjejer, vi umgicks även av ett helt underbart killgäng från Wales. Bästa underbara resan någonsin och ett underbart slut på en underbar sommar. Vilket jag trodde skulle vara startskottet på mitt liv (som f.ö. har stannat av.) Jag minns såväl när jag och min underbara vän Magda låg på rygg i parken vid hamnen och tittade på stjärnorna och sa: "Precis så här ska livet kännas" och slängde ut ord som Eufori och harmoni. Tänk om jag fått stanna i precis den stunden, då tror jag att jag vore den gladaste och mest upplysta människan på jorden. Istället är jag arbetslös, bor hos min pappa och lever på existens minimum. Så kan det gå, men jag blir varm och glad när jag tänker på denna helt fantastiska sommar. Tack alla ni som gjorde min sommar 2010 till vad den blev, och tack till mig själv som faktiskt uppskattade varje steg på vägen. Nu är det dags att göra sommaren 2011 till något oförglömbart oavsett startpunkt och oavsett plånboks tyngd!