Självömkan

Jag har panik, sån där panik som bara gör allt hundra gånger värre. Igår mådde jag illa hela dagen pga mensvärk och igår kväll började det göra ont i njurarna så jag tog en pronaxen och senare en stilnoct för att kunna få sova. Imorse vaknade jag yr och illamående som fan, jag var alldeles skakig och låg kvar i sängen säkert en timme. Tillslut gick jag upp och förstod att det inte blev någon skola idag heller. Jag har sedan mått så jävla illa och haft ont i njurarna. Varje liten gäspning går över till att jag sitter och hulkar utan något resultat. Jag har ätit och druckit ordenligt samt vilat, hela dagen för att vara ärlig. Så vart sitter problemet, det kan inte vara medecinen för den har jag tagit förut och inte fan gör väl mensvärk ont i njurarna? Så jag googlade det hela, och som vanligt är det de sämsta man kan göra. Första sidan njursvikt, andra njurinfektion och tredje var förstås cancer. Jaha tänkte jag nu är det kört, det är bara att ta första bästa taxi till akuten. Men den mer sunda sidan av mig själv sa bara, lägg ner, lägg ner på en jävla gång Linnea. Men jag tror ändå jag kan ha någon släng av typ njurinfektion, eller njursvikt. Eller något annat hemskt. Fast innerst inne vet jag nog att jag kommer vakna upp imorgon eller övermorgon och må alldeles utmärkt. Men ska jag vara ärlig så har jag nog inte ens panik, jag inbillar mig säkert bara att jag har en massa allvarliga sjukdommar för att faktiskt få tillstånd till att tycka synd om mig själv. Nu är det godnatt för klockan är way too much!