Hundar

Idag började jag längta efter min hund något så ofantligt! Jag hade en border, som hette Luke och var världens vackraste hund, han är inte min längre. Jag var tvungen att ge bort min lillebror i somras, för att det helt enkelt inte fungerade längre. Min mor och far skildes och när de hände gjorde min far det ganska tydligt att han sket fullständigt i Luke, han tyckte att vi skulle avliva honom. Vi försökta ändå jag och min morsa, gick inte så himla bra i och med jobb/skola. Jag var även mycket omognare, fast det bara var ett år sedan, och tyckte att det var skit jobbigt att gå ut med lille hunden min. Och jag ska inte säga att det inte var det, det var i och för sig det enda jobbiga med Luke, att gå ut med honom alltså. Sedan fick min Morsa cancer, och då var det bara att börja leta efter ett nytt hem. Nu bor han i Saltsjöbo, och jag vet att han har det jätte bra men jag kan inte hjälpa att jag ändå känner massor av skuld. Min lillebror som jag gav bort bara för att vi inte hade tid längre, kändes det som. Jag saknar Luke hela tiden han var verkligen kärlek för mig och han var verkligen som en lillebror. Han fick aldrig den där äckliga pälsen som hundar brukar få när de blir äldre, han luktade mysigt (förutom från munnen) och han hade den mysigaste nosen i hela världen. Han var inte särskilt väluppfostrad och det måste jag verkligen ta på mig, det var jag som lärde honom öppna dörrar och det var jag som älskade när han hoppade upp och pussade på en när man kom hem. Jag älskar verkligen Luke.

Just nu är jag jätte sugen på att skaffa hund igen, även fast jag vet att jag inte har tid. Jag saknar att ha en riktig bästa vän (Jag fick Luke pga. jag var utanför/mobbad), som alltid stannar vid ens sida. Jag tror även att jag skulle kunna vara en bättre matte denna gång, jag tycker själv att jag mognat nu på slutet. Men som sagt, jag har inte tid, jag går i skola från 8 till 4 det är ju 8 timmar, så länge kan ju inte hunden vara ensam. När jag kommer hem har jag inte ens tid att andas för jag måste plugga, på helgerna har jag inte ens tid att träffa kompisar för att jag måste återhämta mig/ plugga. Det suger verkligen, för jag längtar så otroligt otroligt mycket efter hund. I alla fall så var jag ute och tittade efter hundar på nätet, bla på en skit bra sajt som heter www.hundarutanhem.se de jobbar bla tillsammans med olika organisationer i Irland för att rädda hemlösa/misskötta hundar. Där läste jag dock en nyhet, eller ja inte direkt en riktig nyhet men ändå. De har fortfarande inte stiftat någon lag när det gäller tidelag, detta är groteskt. Det känns som att jag skrivit under mitt namn hundra tusen gånger på olika namninslamlingar osv. osv. i flera års tid. Och fortfarande har inget hänt? Vad fan är fel på Sverige? Vi är ett av de enda länderna i Europa som inte har förbjudit tidelag. Det känns verkligen underutvecklat och sjukt, att vi, i Sverige är bland de sista ländera, i hela Europa.

http://www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,7220249&_dad=portal&_schema=PORTAL

Man även skriva brev till politiker eller tidningar. Vet folk om detta? Varför händer inget?

/ ÄCKLAD!

ÄNTLIGEN

I just wanna make this clear, I love Hiphop! Då vet ni jag älskar hiphop, i alla former och färger. Men det finns mycket som jag inte gillar när det gäller hiphop kulturen, och nu har jag hittat en dokumentär som dyker djupt ned i dessa områden. Det är Byron Hurt som har gjort den och den är braaaaaaaa! Dokumentären får en att tänka, och under tiden gör den mig även upprörd, för jag är kvinna. Jag är en kvinna som inte gillar könsroller, som inte gillar roller över-fucking-huvud-taget. Du kan se dokumentären här: http://video.google.com/videoplay?docid=-2020029531334253002&ei=uxAzSbXqGaTgiAKthb3dDQ&q=hip+hop+beyond+beats+and+rhymes

HIP-HOP: BEYOND BEATS AND RHYMES is a riveting documentary that examines representations of gender roles in hip-hop and rap music through the lens of filmmaker Byron Hurt, a former college quarterback turned activist. Conceived as a “loving critique” from a self-proclaimed “hip-hop head,” Hurt examines issues of masculinity, sexism, violence and homophobia in today’s hip-hop culture

Gamla hundar borde sitta.

Jag kan inte förstå varför människor inte lär sig något, det gör inte jag heller för den delen. Vi allihopa gör samma jävla misstag om och om igen. Och de säger att vi är smartare än djur? Äh, det är BULL. Djur gör misstag EN gång, sen lär de sig. Okej, möjligtvis två gånger. När åtminstone jag gör samma misstag dag in och dag ut. Tex. i skolan, jag säger varenda dag att jag ska börja skriva upp vilka läxor vi har, tror ni att jag någonsin gjort det? Nej! Så nu sitter jag här och är allmänt förvirrad, men idag spelar det ingen roll för jag är sjuk. När man är sjuk ska man inte känna sig stressad för då blir man aldrig frisk. Eller hur? Jag tror jag ska lägga mig och sova nu, för detta funkar ju ej.

What buisness are you in?

Jag är sjuk som en, en... Ja, en vadå? Jag är väldigt sjuk i alla fall, jag har ont i hela kroppen och känner mig väldigt svag. Jag har i alla fall börjat hela min dag med att titta på Ciderhouse Rules och gråtit som ett litet barn, jag har lipat och lipat och lipat, till varenda liten scen. När han lämnar barnhemmet är värst, jag dog innom mig, jag klarar inte av drama filmer. Jag går sönder innuti mig, typ när Curly säger till Homer "Nobody ever wants me" Buhuhuhuhuhu!!!!! Typ världens bäst film i alla fall, även om den är sorglig.

Och den vackraste av alla, Erykah Badu, är ju med!

Laptop diary!

Fick hem Sophia Somajo's skiva idag, och jag diggar den feeeetmycket! Hennes röst är lekfull, texterna fantastiska och musiken väldigt speciell. Hon är über kingens, ni borde checka in albumet. NU! The Laptop Diaries heter den, sjukt najs!

1.The Laptop Diaries
2. Stockholm Calling
3. Girls like me
4. Warm Blooded Murder
5. Game over Gambler
6.I-rony
7. Somebody New (med Juvelen)
8. Fighters
9. Cinnamon Curl
10. The Proposition
11. Stepmonster
12. So-mojo

Check this out!

Fetaste, grymmaste ungen. Mama's boyyyy! (posetivt laddat)

Grym, hård och skoningslös!

För ett tag sen fick jag upp ögonen för denna otroliga unga kvinna, men jag blåste av för jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka, det var på gränsen liksom. Men hon är otrolig och jag kan inte annat än digga med, hon kan sannerligen sina grejer.

Sophia Somajo- Warm Blooded Murder