Hundar

Idag började jag längta efter min hund något så ofantligt! Jag hade en border, som hette Luke och var världens vackraste hund, han är inte min längre. Jag var tvungen att ge bort min lillebror i somras, för att det helt enkelt inte fungerade längre. Min mor och far skildes och när de hände gjorde min far det ganska tydligt att han sket fullständigt i Luke, han tyckte att vi skulle avliva honom. Vi försökta ändå jag och min morsa, gick inte så himla bra i och med jobb/skola. Jag var även mycket omognare, fast det bara var ett år sedan, och tyckte att det var skit jobbigt att gå ut med lille hunden min. Och jag ska inte säga att det inte var det, det var i och för sig det enda jobbiga med Luke, att gå ut med honom alltså. Sedan fick min Morsa cancer, och då var det bara att börja leta efter ett nytt hem. Nu bor han i Saltsjöbo, och jag vet att han har det jätte bra men jag kan inte hjälpa att jag ändå känner massor av skuld. Min lillebror som jag gav bort bara för att vi inte hade tid längre, kändes det som. Jag saknar Luke hela tiden han var verkligen kärlek för mig och han var verkligen som en lillebror. Han fick aldrig den där äckliga pälsen som hundar brukar få när de blir äldre, han luktade mysigt (förutom från munnen) och han hade den mysigaste nosen i hela världen. Han var inte särskilt väluppfostrad och det måste jag verkligen ta på mig, det var jag som lärde honom öppna dörrar och det var jag som älskade när han hoppade upp och pussade på en när man kom hem. Jag älskar verkligen Luke.

Just nu är jag jätte sugen på att skaffa hund igen, även fast jag vet att jag inte har tid. Jag saknar att ha en riktig bästa vän (Jag fick Luke pga. jag var utanför/mobbad), som alltid stannar vid ens sida. Jag tror även att jag skulle kunna vara en bättre matte denna gång, jag tycker själv att jag mognat nu på slutet. Men som sagt, jag har inte tid, jag går i skola från 8 till 4 det är ju 8 timmar, så länge kan ju inte hunden vara ensam. När jag kommer hem har jag inte ens tid att andas för jag måste plugga, på helgerna har jag inte ens tid att träffa kompisar för att jag måste återhämta mig/ plugga. Det suger verkligen, för jag längtar så otroligt otroligt mycket efter hund. I alla fall så var jag ute och tittade efter hundar på nätet, bla på en skit bra sajt som heter www.hundarutanhem.se de jobbar bla tillsammans med olika organisationer i Irland för att rädda hemlösa/misskötta hundar. Där läste jag dock en nyhet, eller ja inte direkt en riktig nyhet men ändå. De har fortfarande inte stiftat någon lag när det gäller tidelag, detta är groteskt. Det känns som att jag skrivit under mitt namn hundra tusen gånger på olika namninslamlingar osv. osv. i flera års tid. Och fortfarande har inget hänt? Vad fan är fel på Sverige? Vi är ett av de enda länderna i Europa som inte har förbjudit tidelag. Det känns verkligen underutvecklat och sjukt, att vi, i Sverige är bland de sista ländera, i hela Europa.

http://www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,7220249&_dad=portal&_schema=PORTAL

Man även skriva brev till politiker eller tidningar. Vet folk om detta? Varför händer inget?

/ ÄCKLAD!