Cash is King

Julafton, en rätt jobbig tradition. Jag vaknade imorse och märkte att jag fått två gigantiska finnar, redan då kände jag att jag bara ville lägga mig under täcket igen. Jag brukar inte vara så värst brydd om hur ja ser ut, men där gick det för långt. Jag försökte hitta tillbaka till peppen, lyssnade lite på julmusik och såg aladdin. Men nä, min pepp var utom synhåll. Hem till mamma. Jätte gott jul godis och min underbara familj, peppen fortfarande försvunnen. Lyssnade lite på massor av julmusik, och kollade på Kalle Anka. Vilket gjorde mig mer nere, Kalle Anka börjar bli väldigt tröttsamt, jag är för en ändring av klipp. Julmat = matkoma. Klappar, alla barnens favorit, vilket egentligen bara var jobbigt. Jag hade nämligen inte köpt några klappar, så det hela slutade med skuldkänslor och en ursäktande min. Vi bestämde oss för att spela ruter sju, och jag förlorade bara hela tiden, det spädde på mitt dåliga humör. Jag har försökte att hålla mig lugn ikväll, för att inte förstöra för någon annan. Men jag hade rent ut sagt ångest, jag har fruktansvärd ångest för att allt har förändrats. Så många människor har försvunnit ur mitt liv, tillsammans med min lillebror Luke. Allt är bara konstigt och jag känner mig utanför världen. Jag fick lite stålar i alla fall, stålar är ALLTID najs.