Hva jag driver med!

Bor numera i Oslo, før er som inte vet det så ær Oslo Norges huvudstad. Fast det vet væl alla førstås. Længtar hem konstant vilket chockerar mig som alltid længtat bort. Oslo ær helt OK, men språket ær svårt, mycket svårare æn vad jag trodde. Men man mærker att man lær sig eftersom, och jag har ju inte jobbat så mycket hitills vilket gjort att jag inte lært mig så mycket. Men imorgon børjar jag jobba på Toys'r'us.... Nu måste jag gå før nu stænger dom internet stællet. Hade som man sæger hær i Norge.

Valet 2010. pinsamt.

Borgarsvin och SD. Vidrigt och läskigt och helt, heeelt värdelöst.

Jag vill bo i ett Sverige där alla är lika mycket värda och där vi tar hand om de som har det svårt. Är det för mycket att be om? Tydligen är det de, år 2010. Jag fasar över vad som komma skall och är glad att jag inte är här när det händer. Imorgon kommer det stå i tidningar över hela världen att ett rasist parti har tagit sig in i Sveriges Riksdag. Och det är precis lika groteskt som det låter.

Och allt detta får en ju att undra: vart faaaaaaaaaan är världen påväg?

Valet 2010

Valet ger mig migrän... Om det inte vore för att SD är så nära på att komma in i riksdagen så skulle jag rösta blankt. Jag tycker hela den här block-politiken är helt värdelös. Nej, okej jag skulle inte rösta blankt jag skulle rösta på FI. Men det vågar man ju inte nu... Tänk att mitt första riktiga val skulle vara ett sådant jävla skit år, då jag känner att jag inte kan rösta på mitt första val för att då kanske jag bidrar till att ett värdelöst och totalt intelligenslöst parti som SD kommer in i Riksdagen. Det är inte fy skam på mitt andra val, Miljöpartiet, som tidigare var mitt första val. Men just den grejen då man faktiskt inte riktigt kan välja själv.

Jag borde sluta gnälla, särskilt efter att ha sett det där nyhetsinslaget om valet i Afghanistan där folk knappt vågar gå och rösta. Jag behöver ju inte direkt vara rädd att råka ut för att bli bombad på Hagaskolan när jag lägger min röst...

Gå och rösta, men bara för att SD inte ska komma in i Riksdagen.

GÖR NÅGOT FÖR FAN!!!!

Jag sitter fastklistrad i gamla vanor och det gör att inget händer. Skulle helst bara vilja dra till Oslo nu, en jumpstart borde sätta allt på plats! Önskar jag var modig nog att bara resa runt världen utan något mål.

Barcelona

Resan är nu gjord. Det bästa jag har gjort i hela mitt liv!!!!!!!!!! Tänker på Barcelona 24/7 och vill bara tillbaka! Jag vill skriva något bra, men det kommer inte ut något... TA MIG BARA TILLBAKA FÖR FAN, TA OSS ALLA TILLBAKA!!!!

Tack: Lina, Sanna, Petronella, Jenny, Magdalena, Milla, Sandra och Alexandra, för att ni kom med den briljanta förslaget och för att ni gjorde min resa.

Tack: James, Sam, Craig, Don, Has, Matthew och Christian för att ni är bara är så jävla sköna snubbar som spred glädje och skratt hela resan!

Tack: Linnea Lundström för att du vågar, (ÄNTLIGEN), göra det du vill göra!

Nästa hållplats: OSLO! The adventure has only just begun!

Peace, Love and paki beers!

pf...

Känner mig lite nere idag. Känns nästan skönt att jag börjar jobba på tisdag, göra något annat ett tag, vara upptagen. ugh...........

Detta skulle eg. vara ett glatt inlägg...

Hitills har min sommar varit helt otrolig, jag har verkligen levt. Varit fri som en fågel. Kännt äventyret som bara ligger och väntar på mig framöver. När man känner sig så där fri, ja det finns ingenting som går att jämföras med den känslan. Släng orgasmer, kärlek och sådant tjaffs ut genom fönstret, frihet är så himla mycket större!!!!!!!!! Att känna världen pulsera under ens fötter, att ha HELA alltet framför sig!

Och det ville jag eg. skriva om, utveckla, dissekera lite granna! Men så dök det upp ett mörkt minne......

Jag är sur nu. Som fan. Och som bara jag kan, så spinner jag vidare. Först ett litet hånfullt skratt, sedan skakar jag lite lätt på huvudet, tänker tillbaka på hur det kändes. Ja det kan väl inte ha varit helt lätt för er heller, försöker vara förstående och vuxen och sådant tjaffs. Läser vad du tänkte då. Hetsar upp mig mer och mer, till den punkt då jag kokar och känner att jag skulle vilja skriva ut smörjan, storma över och skälla ut dig.
Att låtsas förstå mer än du någonsin kunde förstå, det var ditt första misstag. Ditt andra var att inte ta det som hände på allvar... För mig var det en jävligt stor grej. En grej jag hade kunnat glömma, om du hade lagt dig ner, om du hade ens visat någon som helst tecken på att du skulle kunna göra vad som helst för att bli förlåten.


Jag antar att det är där dolken sitter, att du faktiskt inte brydde/bryr dig. Att jag som blev utsatt bryr mig mer, till och med nu såhär efteråt. Att jag tog kontakt, att jag försökte... Att jag fucking ens sitter här klockan 3 en tisdagsnatt och har en stor fet jävla klump i hals djävulen.

Börjar förstå det där med att terapi är slöseri med pengar...
Imorgon blir det tillbaka till mitt fria liv, där det inte finns plats för allt det där komplicerade, omständiga skiten som är livets dalar! Och nu lite ljudbok, Dead and Gone, nionde boken i Sookie Stackhouse serien.