Lipsill

Jag har så sjukt torr hårbotten, när jag slår på huvudet faller det vita äckliga skinbitar. Jag vet att det inte beror på dålig hygien utan snarare stress, starka hårprodukter och kanske brist på vitaminer och dylikt. Men det ser skit ofräsht ut, och det kliar så fruktansvärt och även om jag inte kliar så blir det irriterat så det blir små röda fläckar på skallen. Jag har alltid fått torr hårbotten på vintern men i år är det extremt. Nu ska jag gå ner på stan och skaffa någon form av syn intyg så jag kan börja ta körkortet, sen ska jag gå ner på bodyshop och apoteket för att se om de har något som kan hjälpa mot denna plåga. Hoppas jag får låna lill go Chaplin av Lina och Ricky i helgen så jag får mysa lite!

Livet är pest!

Jag överdramatiserar förstås, tycker bara allt är så fruktansvärt tråkigt! Det enda jag ens har lust med nu för tiden är bara att ligga hemma i min säng och tänka. Jag tänker inte ens på något speciellt, jag dagdrömmer inte ens. Men det är skönt, att bara ligga och göra ingenting. Men det får jag inte, jag har minst 12 veckor på mig tills vi åker utomlands och det finns en hel del som måste göras innan dess. Bland annat så måste jag hinna ikapp i naturfittvetenskap. Jag försöker verkligen komma igång med orbitrek men det slutar alltid med att jag jag bara orkar med i 5 minuter innan jag ligger andfådd på golvet! Måste nog va en av de mest otränade i världen, vilket jag brukar skämmas över på morgorna påväg till skolan. Det är såhär va, när vi hoppar av bussen är det en bit till skolan, och sista biten är en LÅÅÅÅÅNG uppfördbacke. Denna backe är mitt helvete, varje morgon försöker jag förjäves att traska upp för backen och samtidigt dölja hur jävla andfådd jag blir. Alla andra verkar klara backen utan minsta problem, men jag, jag vill bara lägga mig ner varje gång jag äntligen tagit mig upp. Det är läskigt, jag är bara 18 år och jag har redan en sådan dålig kondition?! Mitt mål är att bli tillräckligt tränad/uthållig till att kunna börja springa någon gång i sommar, för jag saknar sådant en hel del. Visst jag har alltid haft lätt för att ge upp, men att springa är riktigt härligt så länge det inte är allt för jobbigt.

Nu är klockan tjugo över tio, det vill säga alldeles för sent för lilla mig som har skola imorgon. Ska försöka göra bort ett prov om romantiken imorgon, därför behöver jag min sömn! Dessutom har jag fått min kofta från The Strayboys nu, längtar nästan till och med till att få mysa ner mig i den imorgon. MYS TRÖJAN NUMERO UNO! Natti...

en söt en

Gammal favorit!'

Rasmus!

Inatt sov jag alldeles för länge, så där så man blir helt tom i knoppen, och det var ju inge bra när man skulle på Rasmus dop idag. Jag hade dock trevligt även om jag var tvungen att fokusera blicken hela tiden så inte allt blev suddigt och egentligen inte hade något vettigt att säga eftersom mig hjärna måste ha rymt. Men det var ett fint dop och Mia sjöng trygga räkan som om hon var född till det. Kul att träffa Susanne, Björn och Lalle också, det var riktigt läng sen! Alla verkade må rätt bra och det kändes ju förståss kul! Och Rasmus var så söt att jag höll på att dö! J var så stilig att jag fick tillbaka det där pirret som fanns där när jag träffade honom första gången. Ikväll ska jag på 18 års fest för en gammal polare, är dock fortfarande så tom i bollen att jag knappt kan stå upp! Dessutom skulle jag vilja läsa min bok ikväll och bara ta det lungt, skönt i alla fall att Alkoholen är ur vägen. Jag hatar den, väldigt mycket!

GAH!

Jag har helt oväntat blivit jätte less på min garderob så här innan dopet och 18 års kalaset för en gammal vän. Känns som jag inte har något att ha på mig. Känner mig ful, tjock och äcklig men jag antar att det beror på att kvinnans eviga plåga är påväg. Jag blir yr varje gång jag tittar in i garderoben. Allra helst skulle jag vilja krypa ner i mina mjukisbyxor med en skön slapp t-shirt till, men det känns kanske inte tillräckligt fint till varke kalas eller dop. Jag ska ta och pröva mig fram imorgon! Sen är det ju så nedrans kallt ute nu för tiden, hörde att det skulle bli ganska varmt på lördag i och för sig, men tajts känns fortfarande alldeles för hudnära och tunna.

Idag var jag i alla fall och hämtade min orbitrek hos en kompis, så nu jävlar blir det fullt ös varje dag och förhoppningvis blir det snabba resultat så jag inte ger upp igen. Jag har hört att det är den ultimata fettbrännings maskinen, nu är det upp till bevis. Körde en halvtimme idag och svettades som en gris, men det var faktiskt väldigt roligt! Förhoppningvis åker vi utomlands sista veckan i maj och jag MÅSTE fått någon form av resultat innan dess annars vägrar jag ligga i bikini brevid min super snygga syster! Jag har även (håll tyst om det här nu) laddat hem ett tränings program som heter Hiphop abs: thigs, hips and bun. Haha, töntigt men det verkar va en hel del dans och det gillar jag ju starkt. Förhoppningsvis är det roligare än det ser ut! Nej nu är det dags att skriva klart bokanalyser till imorgon för då har vi bokcafe!

Jämnjävligt.

Ingen skola idag igen, jag vet inte vad jag håller på med. Kunde inte sova inatt och såklart så stänger jag av klockan när den ringer. Nu har jag ångest, den är rätt dämpad dock. Jag vet inte vad jag ska göra längre, det här går ju åt skogen. Jag vill gå till skolan varje dag, för annars missar jag så himla mycket. Det var så här när jag gick gymnasie också, fast då fanns det annat bakom. Jag undrar om jag har lågt järn värde, då blir man trött va? Jag är trött hela tiden men ändå kan jag inte sova under nätterna. Det här suger så jävla hårt!

Saknad

Har tänkt en hel del på min Mormor och Morfar idag och känner att jag saknar dem så in i himlens mycket, jag saknar dem så mitt redan ömma hjärta nästan spricker. Jag kommer nästan inte ihåg hur deras röster lät och vad vi egentligen brukade prata om. Jag vet att det fungerar så här, man födds man lever och sen försvinner man och lämnar en massa människor efter sig. Men det är orättvist när man förlorar människor man bryr sig om. De behöver inte dö, eller lämna en på något vis. Saker och ting förändras och ibland går man inte ihop längre, eller kanske att det är bättre om man låter bli att gå ihop. Men det är svårt när man bryr sig om dem, särskilt om natten då minnena av dessa människor punkterar hjärtat på en. Nu har jag inte ens tid och rum att tänka eller minnas dessa människor för jag har så mycket i skolan. Imorgon ska jag dock göra bort två prov, hoppas jag i alla fall. Jag undrar ofta vart min motivation och studieglädje har tagit vägen, jag tyckte ju att det var roligt att skriva saker som bokrecensioner när jag gick i typ högstadiet, nu är det bara pest och plåga med dessa jävla uppgifter. Inte ens en krönika glädje mig. Jag önskar att jag gick i tvåan fortfarande och fick skriva dikter om kärlek på rött papper. Och ha fruktstund. Hur som helst så vittnar allt detta på att jag måste börja fokusera på mig själv, på riktigt denna gång. Om jag ska klara av skolan, livet och allt som hör dittill. Jag älskar er dock, ni vet mycket väl vilka ni är! Du vet det, skärp dig!